Jag anses nog av de flesta som en väldigt intensiv människa, jag har många järn i elden och kör gärna på för fullt med allt jag gör och är en workaholic så länge jag får bestämma själv. Jag går alltid in i allt till 200%.
Tyvärr så är jag o min kropp inte helt överrens - lever med kronisk värk o blir tyvärr bara sämre men jag försöker hela tiden bli bättre o bättre på att leva med det och acceptera.
Read in English below
2010 är här
Det är kallt o kroppen mår sämre än någonsin. Visst är det jobbigt att leva med ständig värk och många sömnlösa nätter.
MEN man har ALLTID ett val. Det sitter i huvudet. Ett val att lyfta blicken och tänka positivt och uppskatta det man har.
-Fantastiska, friska, sociala o begåvade barn som jag älskar över allt annat.
-Underbara vänner som förgyller varje dag med värme, glädje, skratt och samvaro.
Underbara hundar som får en att gå upp varje morgon för att se deras gläjde när man tar på kläderna för att gå ut med dem, som får en att få gåshud när man tränar dem för att de alltid ger allt.
Kom ihåg att man bestämmer själv hur man vill att livet ska vara – helt säkert så hamnar man i vägskäl ibland men då MÅSTE man välja. Välja med hjärtat. Motgångar möter man alltid men man bestämmer själv hur man vill hantera dem.
Ser fram emot ett härligt 2010 för både två och fyrbenta.
Stor kram
**********************************************************************************************
2010 is here
It’s cold and the body feels worse than ever. Ofcourse it is hard to live with constant pain and many sleepless nights.
But you always have a choice. It sits in your head. An election to raise our eyes and think positive and appreciate what you have.
-Great, healthy, social o gifted children that I love above all else.
-Wonderful friends to compliment every day with warmth, joy, laughter and great company.
Wonderful dogs that makes you get up every morning to see their joy when you put on clothes to go out with them, that makes you get goose bumps when you train them because they always give everything they have to please you.
Remember that you decide how you want your life to be – certainly you will come to crossroads at times but you have to choose. Choose with your heart. Setbacks we encounter but we always decide how to handle them.
Looking forward to a wonderful 2010 for both two-and four-legged.
With Love Cima
Jag har två underbara ungar Flisan 14 år och Phille 11 år.
Mitt djur o tävlingsintresse började med hästar och jag har tävlat fälttävlan men framförallt banhoppning. Hästarna fanns i mitt liv i många år. När första barnet kom så blev det inte lika enkelt att koppla släpet för att åka till träning o tävling. Trappade därmed ner med hästeriet.
Vi har haft hund i familjen hemma sedan 1977 så det har alltid varit en naturlig del i mitt liv. Jag tränade o tävlade lite sporadiskt med vår golden i unga år.
Skaffade sedan min första "egna" hund 1987, det var Charlie, en underbar dalmatiner hane som var med mig precis överallt. Vi tävlade lite lydnad (hmm, enligt honom helt onödigt:-) Han fick på senare år även tävla agility vilket han tände till i ordentligt. Han lämnade oss för tidigt 1996 pga. cancer.
Andra dalmatinern som kom till oss 1991 var Perdita's Make Believe "Spotty". Hon var tänkt att bli en utställningsstjärna av stora mått. Absolut bästa möjliga stamtavla, inköpt ifrån Norge efter alla konstens regler. Men ack, hon blev en "ful ankunge" Fattades 8 tänder, blev alldeles för liten. Men hon gick rakt in i allas hjärtan. Vi tävlade lydnad upp till II:an o även om hon hade perfekt lucka i munnen för att lägga apporten i så nja,,, det var inte roligt att bära saker när någon bad en om det. Någon sa att vi kunde ju börja träna agility så vi fick upp lite bättre kontakt. Vi blev fast. I början gjorde Spotty allt tokigt, sprang ut från banan o stal godis av folk, sprang o lekte med folk som var utanför etc... Det finns många stories. Men det tog inte lång tid förrän poletten trillade ner hos madame o hon gick snart under namnet "racer pricken". Spotty blev SAgCh(Svensk Agility Champion), vann två SM-Guld i lag. Tävlade 5 SM individuellt med bästa individuella placering som 5:a. Hon lämnade oss 2002 då kroppen inte riktigt orkade längre. Lovar att många minns henne med ett leende på läpparna.
Under tiden med dalmatiner så kom border collien in i mitt liv på riktigt, nu tror ni säkert att aha, hon skulle ha en snabb agilityhund men så var det inte. Vi hade goda vänner till familjen som var väldigt aktiva med sina border collie i vallning o jag sa att den dagen när jag bor så att jag kan ha djur o tillgång till vallningstränings möjligheter för BC så kommer en sådan komma i min ägo.
Den första som kom till oss var Emmalundas Hassel, 1994. Helt underbar kille. Vi tävlade vallning, agility(vann SM-lag), högre SÖK, lydnadsklass III. Tyvärr skadade sig Hassel under ganska tidiga år i ett framben så han pensionerades därefter. Men nu var fortsatta rasvalet enkelt.
Hassels lillasyster Ida kom till oss men slutade sina dagar redan 1,5 år gammal då det var fel på njurarna.
1996 kom den fantastiska Finn-vallens Kellie in i mitt liv. Det är nog bara en gång i livet som man får äga en sådan pärla.. Hon bokstavligen kastades in i mitt liv. Vi var o tittade på en liten gård o de som bodde i huset såg att vi hade BC dekaler på bilen o nämnde då att de också hade border collie. De skulle separera o kunde inte ha den ena tiken kvar. Hon var 1 år o de frågade om vi kunde hjälpa till att omplacera henne. Jag sa ok kom hit med henne så får vi se vad det är. Snacka om lyckokast. Kellie hade iof inte haft bästa möjliga förutsättningar sitt första år i livet så en vanlig människa hade nog blivit galen o inte ens vågat tänka på att behålla henne. Men hon o jag fann varandra o ALLT stämmde. Mycket jobb fick läggas ner för att få henne att landa men vilken hund. De som fått äran att få ta del av Kellie vet precis vad jag menar. Hon har tävlat 3 lydnads SM, agility. SK-får o nöt i vallning. Mamma till 4 kullar valpar. Gett namn åt vår kennel. Jag skulle kunna skriva en bok om denna hund.
Sedan har hundbeståndet ökat o minskat i perioder beroende på jobb, barn mm.